Gruvan i Jokkmokk

Just nu pågår Jokkmokks vintermarknad, för 409:e gången. Samtidigt pågår intensiva diskussioner om huruvida det skall vara en gruva i Kallak utanför Jokkmokk eller inte.

Förespråkarna talar om arbetstillfällen och framtid, motståndarna om renskötsel, miljö och natur. I huvuddrag, mycket mera är sagt men det tänker jag inte återge här. Utan istället presentera mina tankar och åsikter.

Jokkmokk är ett litet samhälle med åldrande befolkning, gruvförespråkarna drömmer om arbete som får ungdomarna att stanna och folk att flytta in till Jokkmokk igen.

Men det finns en stor fara med den drömmen, mineralfyndigheten i Kallak har en maximal livslängd på 10-15 år. Sen står man där med ett stort hål i marken, för man vill göra ett dagbrott eftersom det är billigare. Ett hål som kommer kosta massor av pengar att sanera, pengar som staten kommer få stå för.

Med tanke på att svenska mineralskatten är bland de lägsta i världen så kommer inte staten ta in särskilt många skattekronor på gruvan.

Sen om tio år när gruvan är tom, så står Jokkmokk kvar på samma ställe som idag, eller ännu sämre. Med kvardröjande outbildad arbetskraft samt förstörda turismtillfällen och skadad rennäring. Med stor risk att Jokkmokk efter en tid blir ett nytt Messaure.

Ska Jokkmokk ha en framtid, så ligger den inte i kortsiktig mineralbrytning. Jokkmokk kan inte bli ett nytt Gällivare/Kiruna, det finns helt enkelt inte så mycket mineraler i marken.

Något som alltid slagit mig, de få gångerna jag flugit över den europeiska kontinenten, är hur pass rörd all mark är. Vi Jokkmokkare är bortskämda med att kunna gå ut genom dörren och vara ute i orörd natur efter bara några få steg. Vi förstår inte alltid hur speciellt det vi har faktiskt är.

Europas sista vildmark. Kanske värt att bevara. Kanske kan utnyttjas utan att förstöras.

Det gröna visar mark som fortfarande är relativt orörd

Jokkmokk och dess marknad har funnits i över 400 år, låt oss inte gräva upp och förstöra detta unika som är Jokkmokk.