NSD skriver idag om ett möte mellan Beowulf och Bergstaten, där agendan handlade om Kallak-fyndighetens ekonomiska bärighet.
Jag har sett kommentarer på nätet där man säger att man har hört att fyndigheten där skall vara stor, så pass stor att man ska kunna bedriva gruvnäring i Jokkmokk på samma sätt och lika länge som i Gällivare och Kiruna.
De har fel.
Tidigare utredningar och även den utredningen som ligger till grund för ansökan om gruvbrytning nu, gör gällande att det finns ca 140 miljoner ton malm i marken.
Men man säger också att brytningstakten kommer vara ca 10 miljoner ton per år, vilket innebär att Jokkmokks gruvboom kommer pågå i 14 år. (Som jämförelse så bryter man i Aitikgruvan i Gällivare ca 36 miljoner ton per år)
Så de som drömmer om en långsiktig plan för malmbrytning i Jokkmokk kan fortsätta drömma.
Jokkmokks framtid ligger inte i att grävas sönder.
Läs gärna även mitt förra inlägg.