Att snippa eller att inte snippa

Nyligen språkade jag med några goda vänner om huruvida jag skall kastrera min hund eller inte.

För-argumentet var att hunden blir så mycket mindre stressad av främst löptikar och eftersom han inte är nån avelshanne så finns det inge skäl att lämna kulorna.

Min ståndpunk var att det är mer naturligt att låta han vara sig själv och att det känns som att fuska att snippa han för att jag ska få en lugnare hund.

Efteråt har jag grubblat rätt mycket över vad som är bäst för min lilla hund, för det är ju trots allt hans kulor, hans vardagsliv vi talar om.

En del hanhundar kan bli smått tokiga så fort de får vibbar på en löptik, de äter inte, de gnyr och är mest stressade. Jag har inte sett sådana tendenser från våran Julius, men han är bara 9-10 månader så han är inte riktigt fullvuxen.

Sen så vet man ju aldrig exakt hur de förändras av en snippning, han kan bli lugnare, tryggare, mera gårdshundig. Men han kan också bli otryggare och nervösare.

Än så länge har han inte visat tendenser till hysteri när han kommer i kontakt med löptikar, visst blir han VÄLDIGT intresserad av hur damen i fråga luktar, men han lugnar ner sig så fort de kommer bort från varandra.

Så just nu är jag nöjd med att avvakta, men det skulle vara kul att få höra hur andra resonerar.