Många tankar har hunnit snurra i hjärnan sen valnatten, jag hade extremt höga förhoppningar att vi skulle ta ett mandat i Luleå Kommun.
Nu var vi inte ens nära.
Men om man jämför med hur jag upplevde nederlaget 2010 mot för nu, så är jag inte lika bedrövad. Efter förlusten 2010 var jag beredd på att gå ut i skogen och skjuta mig. Lite undrar jag varför, men 2010 hade vi en osmidig man som sköt ned den enda frågan som hade kunnat lyfta oss in i riksdagen, och gjorde det så hårt att halva aktivistkåren gick hem och la ned.
Detta val har inte haft några gigantiskt missar.
Många praktiska saker har flytit på bra, kampanjmaterial har flödat ut, valsedlar har distribuerats.
Men det sket sig ändå.
I denna delen av landet har det varit extra svårt att synas i media, ingenting vi gjort har de plockat upp. Fören efter valet, då vi beslutat att upprätta en
JO-anmälan mot Bodens Kommuns valnämnd för felaktig hantering av valsedlar.
Men om vi i år inte haft nån kampanjdödare, vad är det då som gjort att vi gör det sämsta valet i partiets historia?
Vår största tillgång 2009 när vi tog oss in i EU, var den otroliga mängden med aktivister som sprang runt och kampanjade överallt, hela tiden. I ett annat partis eftervalsanalys då, skrev de att det fanns pirater överallt de själva var och kampanjade.
Jag var inte med 2006, men har deltagit som nån form av ansvarig person i valen 2009, 2010 och bägge valen 2014. En sak som varit MYCKET tydlig, är den sjunkande trenden med deltagande aktivister. Vi har varit färre för varje val som gått.
Däremot har mängden troll och förståsigpåare i Sociala Medier blivit fler och högljuddare. Att det finns en hel del troll får man räkna med, men de jag stör mig mest på, är de här som kom in strax innan EU-valet 2014 och med stora ord förkunnade att "Här ska vi (mao jag) vinna valet!" Kaxiga röster från folk som tror de kan allt. Som sen blev sura för att de inte fick ta fram kampanjmaterial, eftersom det redan var färdigt. Som satt och sågade allt som skapades hårt för att det inte var bra nog för dem, "Jag kan mycket bättre!" Inte för att jag någonsin såg nåt bättre, eller nåt alls för den delen.
Dessa individer som inte lyft ett finger, när vi andra i fyra års tid kämpat för att hålla ihop partiet, för att bygga underlag för kampanjande, arbeta med breddning.
Tack till er era SUGPELLAR för att ni skrämt bort de enda som kunnat ge oss valframgång, våra aktivister. Tack så hemskt mycket.
Men, visst finns det massor av andra saker man kan fundera på hur vi kunnat göra bättre.
Personligen är jag besviken på ledningen för att de valde att kringå och ignorera en punkt i verksamhetsplanen för 2014, som styrelsen lagt fram och som medlemsmötet beslutat om. Att totalt ignorera att synas på en mässa med över 100000 besökanden, en mässa där alla andra partier har hög närvaro med besök från alla partiledare. DÄR hade vi behövt synas.
Jag är också besviken på mig själv, för att jag p.g.a. sjukdom inte hade ork att sparka på ledningen innan mässan, istället för att gnälla här.
Sen i vår iver att inte uppfattas som ett enfrågeparti, har vi gett för komplicerade svar på valfrågor, istället för som riksdagspartierna basunera ut ett litet fokusbudskap. "Jobben först", "Inga vinster i välfärden" o.s.v.
Kanske vi i vår mognadsprocess inte ännu nåt fram till hur vi ska förenkla vår bredd.
För partiet har förändrats, och förändrats mycket. Största förändringen skedde 2009, när vi gick från att vara en skrikig aktiviströrelse till att bli ett parti. En resa som ännu inte är klar.
Men en spännande resa.
Jag har meddelat valberedningen att jag ställer upp för omval i styrelsen för ytterligare tre år. Jag känner att jag har mycket kvar att ge till piratrörelsen och jag kommer fortsätta ge så länge jag får. I styrelsen eller utanför, spelar ingen roll egentligen.
Politik är inte ett sprintlopp, det är ett hårt, sugande och mycket krävande maratonlopp.
Men jag springer för att gå i mål.
Och jag vill inte springa ensam.
